Farbror Jante och blondinhistorier..

Det är rätt kul med den här bloggen som Bondinbella kör så framgångsrikt. Och rik har hon blivit. Lilla skolflickan. På sin blogg. Ung tjej med go. Ligger bra i tiden. Litet produktplacering på bloggen kan man väl lugnt säga förekommer - men vaddå?
En annan har väl vant sig vid det för länge sedan i James Bondfilmerna. eller hur? 007 kör Jagga, dricker en viss typ a wirre och nästan stoppar in klistermärket på flarran i filmkameralinsen medan han checkar tiden på sin Rolex i superscreenformat. Redan på 60-talet.
Så..so what?
Att det nu är det jättehype med blondinhistorier har väl ingen undgått. Rätt töntiga faktiskt. Som alla såna där historier. Vem kommer inte ihåg dom läbbiga"Scud -historierna.?" Men runt går dom. Dessa folkgloristiska skrönor. Och någonslags illustration av rådande tidsanda är dom alltid. Minns att det gick historier om "Talibaner i pyjamas" på våra dagis när det brann som värst i Afganistan. För att av dramatisera vidriga händelser som barnen säkert fick in genom media därfrån. För att inte tala om "Råttan i pizzan? Eller "Vet du varför lillebror bara går runt, runt?"
Men blondinhistorierna är mig en gåta hur dom uppkommit just nu. Är det på grund av - eller tack vare - Blondinbello möjigen? Någon har en idé? Bengt af Klintberg? Hallå?
Hur som helst skrattade dock häromdan åt den här som väl ingen undgått vid det här laget.
Rätt oförarglig faktiskt:
"Vad är det första en blondin gör när hon vaknar på morgonen?"
"???????"
"Jo, hon klär på sig och går hem..!!!"
Men mycket avund väcker hon, Isabella. Kan man se på kommentarerna till bloggen. Jante is alive an well in Sweden. As always.
Kommentar #60 på hennes blogg:

Jesus

: Blondinbella, helt seriöst.. Du är minst lika mycket HATAD som ÄLSKAD -
gör någonting som får folk att tycka om dig, sluta skryt om vad du gör och skriv och utstråla dig på ett sådant sett och skänk en del eller väldigt mycket av pengarna till välgörenhet alt. förening. Ditt drömliv kommer vända senare, vänta bara..

http://www.blondinbella.se/default.aspx

Might come in handy..

In Pisa I found this cute bridal couple in one of those great confectioner´s shops.
I simply could not resist buying it and bring it home to Sweden
well tucked in among my sweaters in my purple suitecase.
The lovely couple might come in handy quite soon I happily suspect!

My long lost secret....

"In this book I once made a cutting. Yes. You can clearly see it.
It is right there..
A long, long time ago. In this expensive book stolen from
my fathers - the dodge´s huge library in that great palace hundreds of years ago.
There, in this rectangular space, I placed my secret, since I thought - in my vain belief -
that it would be kept safe there, hidden for eternity.
My terrible secret. The secret that wretched my life.
But here I am now, in a shop window in Pietrasanta, mercilessly keeping an eye on
anybody taking any kind of interest in this book in an effort to try to solve this tragic mystery
of my long lost secret.."

(Fantasies over an elegant shop window i Pietrasanta. P E)

www.fioridicampo.it

Marmorstranden i Marina di Pisa

Stranden är kritvit av dumpad marmorspill från Carrarra.
Det gnistrar genom det turkosblå havsvattnet när solen bryter igenom.

Det är öde i Marina di Pisa i mitten på april.
De vinteruppdragna båtarna lyser i granna färger mot den åskblå himlen.

Inte en människa på strandpromenaden denna årstid.
Fronterna avlöser varandra i riktigt aprilväder.
Kyla, blåst och regn drar fram efter en högtrycksfront så pass varm att den
till och med inbjöd till snabbt dopp i Medelhavet.

En "tryffelhund" i Umbrien..

LAGOTTO ROMAGNOLO

Jag älskar den här bilden som jag tog häromdan av Ingrid med hennes Toppolino i famnen i det rustika, ombonade gamla köket i Portaria. "Toppo" är en Lagotto Romagnolo kända för sin utmärkta vittringsförmåga och därmed kapacitet att söka efter det "svarta guldet" - tryffeln. Dock är inte Toppo tränad. Skulle förmodligen väcka för mycket illvilja i bergsbyn där konkurrensen om denna jordens rikedom är stor och det är strid på kniven..Toppo har ett charmigt underbett och liksom en underläpp som en människa som får en att börja skratta när han "ler" mot en.
Den italienska vattenhunden från Romagna i nordöstra Italien finns omnämnd i litteraturen från 1600-talet. Den genuina vattenhunden förekom hos fiskare och färjkarlar vilka arbetade och levde i sumpmarksområden och floddeltan. Lagottohundarna (lago=sjö) användes för jakt på sjöfågel och var omtalade som mycket effektiva och härdiga vattenapportörer.

Under senare delen av 1800-talet påbörjades utdikningarna av Italiens omfattande sumpmarks- och deltaområden. Där hade krävts tusentals männiksoliv under århundraden p.g.a. malaria. Nu blev vattensjuka marker till odlingsbar åkerjord, men fiskare och färjkarlar fick se sig om efter andra boplatser och inkomstkällor - och detsamma gällde deras krullhåriga hundar.

Lagottons utmärka vittringsförmåga kom att bli anledning till hundarnas nya uppgift, nämligen att nosa till var under jordytan den eftertraktade tryffelsvampen växte. Tryffelsvampens viktpris är betydligt högre än rent guld. Lagotton prisas också högt för sin utmärkta arbetsförmåga. Dock känner sig nog inte Toppo speciellt arbetsvillig utan mer för att gosa just vid detta tillfälle i knät hos matte framför den sprakande brasan ..

LIMONCELLO

På sommaren då det är mycket varmt i Italien lägger man
limoncellon i frysen så att den blir isande kall innan den ska serveras.

• 1 liter 95% alkohol.
  Det kan det ju vara svårt att få tag på men det blir nog nästan
  lika bra om man använder det starkaste Systembolaget kan erbjuda.
  I Italien säljer de 95% i snabbköpen…
• 7 obehandlade stora citroner
• 700 gr socker
• 1,5 liter vatten

1. Tvätta och borsta citronerna noga. Skär av det gula skalet (ej det vita underskalet)
   på längden i avlånga strimlor, ca 1-2 cm breda.
2. Lägg citronstrimlorna i en stor glastillbringare och häll på alkoholen.
   Täck över med plastfolie och låt stå i rumstemperatur i ca 10 dagar.
   Rör om då och då.
3. Gör en sockerlag. Koka upp vattnet, häll i sockret och rör om tills sockret smält. Låt svalna.
4. Sila bort citronskalen från alkoholen och blanda ner sockerlagen.
   Rör om och häll upp på glasflaskor och tillslut med kork.
   Servera väl avkyld.

Pisakonditorns yrkesskicklighet:

En ros idag..

..till de två kvinnliga poliserna på Rikskrim och en rad andra på kriminaltekniska som till slut fick 42-åringa Anders Eklund att erkänna mordet på Pernilla och sedan mordet på lilla Engla.
Sverige känns plötsligt som en bättre plats att leva på.
Men förhören fortsätter..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2249529.ab

Hos Ingrid i det Umbriska köket

Ute är det kyligt trots att det
är mitten av april. Inne i Ingrids
kök i Portaria i södra Umbrien är
det varmt och gott. Det sprakar
hemtrevligt i den stora eldstaden.
Huset ligger högst upp i en medeltidsby
på en kulle och är säkert från 1600-talet.
Inga vägar för bilar hit inte utan vi
släpar vår väskor med hjul uppför ändlösa
medeltidstrappor och ramper.
I matrummet på bottenvåningen står
fortfarande en gammal vinpress
och i golvet ett fönster så man kan se
ner i vinkällaren från medeltiden.
En bypojke kommer med ett knippe
vildsparris han plockat på bergssidorna
och vi låter oss väl smaka. Kvällen blir
lång och skön med ütmärkta viner
medan siroccon tjuter runt vår by
högst uppe på bergstoppen..
Våren är minst en månad försenad
här..
Under bordet i köket ligger Minnie
och Toppolino - Ingrids gulliga
tryffelhundar. Jag smyger ner
fötterna i deras krulliga, varma
pälsar och hoppas ingen märker nåt..

Löken spirar i värmen från eldstaden i köket.

Vinpressen i bottenvåningen.

Det droppar av fukt i taket på vinkällaren..

"Njocki" a la Castiglione de Lago

"Gnocci a salsa di tartufo" beställer vi glatt och optimistiskt på La Cantina i Castiglione de Lago som ligger som en hel medeltidsborg vid den stora italienska insjön Trasimeno.
Kyparen och förmodligen ägaren, är stilig och lång och vi konstaterar bägge en smula besvikna att det nog är hans lilla 5-åringe son sitter bakom disken och leker med krogens dator.Vi skulle bägge nog inte haft något emot att ha "chans" på honom. (Inte sonen alltså! Men han kunde kanske ingå i paketet, sötnosen.)
"Gnocci?" repeterar därpå kyparen/ägaren/snyggingen.
Han härmar oss litet roat och litet turistföraktfullt.
Vi har uttalat det som: Gnokki. Rätt och slätt.
Sen rätar han på sig och liksom tar sats och frustar fram:
"Nnnjocki"
Nasalt ända in i pannan som någon slags resonansbotten. Utdraget. Nnnnjocki ska det vara. Nu har vi det. Och ni. Gnokki kan slänga sig i väggen. Öva: "Nnnjocki" . Bra! Nnnnnnj..
Sen beställer vi spagetti a la vongole i alla fall. Alldeles för jobbigt för pollensnuviga svenskor i vårblommande Umbrien att beställa
nnnnndjocki just idag..

PE