tisdag 13 maj 2008

Syma..ma..ma..mamaskin..

Hatar att sy.
Men nu var det då dags inför bröllopet i slutet av månaden!

Måste ha en ny blåsa!
Lånade en symaskin av syrran på Gotland.
Sydde upp en tunika i Thailand i julas i just detta otroliga neonrosa thaisilke. (bild ovan)
För stranden till coola jeans. Var det meningen.
Men så var det en snutt över med en guldfågel på som VIPS blev en
kjol med slits till bröllopsklänning under mina flinka fingrar!
Ha! Ljug! ljug bara ljug!! Inte sant alls!
Ingen ska få veta att jag slitit som ett djur i en vecka och
sytt mig i fingret..bloden flödade. Humöret spårade ur flera gånger och jag har varit totalt "incommunicado".. Moltyst förrutom vissa svordomar.
Har nämligen inte suttit vid en symaskin sedan trampmaskinernas dagar.

Jag närmade mig således nymodigheten med det tjusiga namnet med största försiktighet. Liksom presenterade mig. Försökte trä den. Genom konstiga tunnlar och skåror.
Svetten började bryta fram.
Den - maskinen - glänste alinerande och modernt av vit plast och pöste över sina många knappar och rattar med underliga heroglyfer. Sanskrit? Hebreiska?
Vägrade att släppa in mig i det allra heligaste - det där lilla skrymslet man ska stoppe (på Gotland säger man stoppe) in en spole för undertråd. Gav helt enkelt inte med sig.
Försökte ta det lugnt och bara bända litet. "Inte skära - bara rispa litet!"
Fick in den till slut meddels litet småvåld. Så småningom. Symaskiner KAN våldtas!
Trädde den lilla nålen med rosa tråd - och förstoringsglas . och körde igång.
Men..ska den verkligen bara stå och stampa på stället?
Vad är det för knutar som tornar upp sig som berg på undersidan
av mitt sköra tyg? Har jag verkligen ställt in "knutar" på hebreiska?
Vid det här laget var undergången nära...
Två raka sömmaroch något kjolliknande blev det till slut och det tog lika många år av mitt liv. Näää. Inte blev dom raka inte. Det enda som blev allt rakare var de accentuerade rynkorna mellan ögonbrynen. T o m guldfålarna på silket ser således numer allvarligt bekymrade ut.
Alltså:

Om ni någon gång ser en mycket i förtid åldrad kvinna i neonrosa klänning så kom gärna fram och berätta att ni tycker att den ser ovanligt välsydd ut! Vi kan väl i varje fall försöka vara litet snälla mot varandra den lilla stund vi har när vi vandrar här på jorden -

PS. Jag var jätteduktig på träslöjd i skolan! Ha! DS