fredag 21 september 2007


Snutterimaffian?
Överallt ser man dom. Dom unga som går med ett hårt grepp om sina vattenflaskor. Som en liten piffig accesoir, liksom. Jag tror inte för mitt liv att man idag blir hysteriskt törstig stup i kvarten och att detta är en absolut överlevnadsnödvändighet. Kan inte erinra mig att det var nåt man överhuvudtaget tänkte på när man växte upp - att man ideligen måste tillföra vätska under dagen. Då räckte minsann med en och annan dricksvattens fontän i Humlan. (Det var väl först senare i tonåren det blev allt aktuellare med en het annan typ av regelbunden vätsketillförsel fram emot weekenden..)
Men jag antar att detta är ett sätt att markera behörighet: "Jag tillhör gruppen friskisochsvettis Ha! Hälsosam och dan med dämpade märkesjumpaskor för 1.500:-! Som tar sats i world class! Ha! (Can afford it! -underförstått. Eller företaget betalar! Ha! ) Inte gruppen med Vino Tinto i näven i Tantolunden..eller pluntan-på-plattan...Nejhej."
Jag såg en liten tjej i går på Gallerian som direkt gick tillbaka till babystadiet när hon med blundande ögon euforiskt snuttade på sin vattenflaska med de typiska rytmiska diandet som vilken liten gosig gödkalv som helst.
Undrar faktiskt om det inte finns ett kapitel i Freud som verkligen har rubriken:
"Livscykelns olika snutteriuttryck genom tiderna?" *
Eller om vi har vi gjort några ordentliga Snuttutredningar här i Sverige, månne?

Ja. Man finner dom i den uttorkande urbana miljön.
De unga med med ett livlineaktigt grepp om sina vattenflaskor.
Kanske egentligen önskar dom innerst inne
att man hade haft ett riktigt sockerdricksträd istället.
Som Pippi hade..typ..

* Die verchiedene Snotteriausdrucken des Lebensfahrrad die Swedishen Snodderbuben?

torsdag 20 september 2007











Håll utkik efter "The Big Five!"

Landade mitt i en Facebookgrupp som bestod av människor från Zimbabwe -"Zimbos" som flytt undan Mugabes terror och ekonomiska nedrustning. Där stod följande tänkvärda som en tjej skrev om sitt gamla hemland:
"Om ni mot förmodan kan återvända till Zimbabwe -glöm ej att hålla utkik efter the Big Five:

Bröd.....Mjölk.......Bensin.......Socker......Te

Siste massmördaren i Khmer Rouge inför rätta efter alla dessa år! Här forslas Nuon Chea, 82 år iväg på onsdagen för att transporteras till rätten: "The killing fields tribunal". Den högst uppsatte överlevande ledaren för Khmer Rouge i Kambodja under 70-talet har nu gripits av den nyinrättade, FN-stödda domstolen i landet. Nuon anses vara huvudansvarig för massmorden och rörelsens massiva mördarmaskin under röda khmerernas styre 1975-79 som skördade minst 1.7 miljoner människors liv.
Nuon har levt i frihet (i ett litet trähus i skogen Kambodja nära den Thailändska gränsen) fram till nu efter en uppgörelse av regeringen. Han har kallats "Brother number two" efter Khmer Rougeledaren Pol Pot som begick självmord 1998.
http://www.alertnet.org/thenews/newsdesk/BKK69886.htm

onsdag 19 september 2007

Han kan sjunga också!!

Satt för länge sedan barnvakt åt en viss snygging och numer modell och kock som heter Knut Berggren när bägge våra "SIDA-familjer" bodde ett år i Arusha, Tanzania 1974. Han var ett snällt, väluppfostrat och begåvat barn.
Litet småknubbig..
Nu visar det sig att han har blivit så stor, så stor, och stilig och kan laga mat och vara en god far - 3 barn - och genomsympatisk..

I kväll gick han vidare i Idol! Blev litet paff när jag satt och zappade och upptäckte lilla Knutte häftigt sjungandes med ordentliga röstresurser i rutan.. Mums för öga och öra minsann! Heja Knutte. Vi håller på dig!
Genombegåvad kille med blivande fan-club i Piteå..
Se video på Knutte när han provsjunger i Idoluttagningarna på:
http://tv4.se/player/categories.aspx?progId=160329&itemId=&treeId=302401&displayTreeId=

tisdag 18 september 2007

Vardagskväll i världsalltet..
eller Bonjour Tristess

Han, som kände sig alltmer vilsen i världsalltet
klamrade sig just denna dag ordentligt fast vid själva kvällningen..
Han tog med ena handen tag i den trygga perstopsplattan (med sitt blekta rutmönster) medan han med den andra håglöst hällde upp ännu en portion av sin glädjelösa basmusli.. utan en enda fruktflinga, ett russin, mandel eller sockergnutta..
Inte en stjärna syntes heller till genom 50-tals persiennerna. Därutanför låg världsalltet väntande och höll andan medan kyskåpet brummade mer öronbedövande än någonsin - förmodligen bara några veckor innan det la av för gott..
Inte ens "Idol" i kväll.
Han svor tyst över sig själv eftersom han ständigt kände sig som han satt och petade torra smulor från undersidan av livets smaskiga gräddtårta..
Inte ens "Idol" i kväll...
Och han kände sig nu ohyggligt mera vilsen ..

Pia Ehrenpreis

söndag 16 september 2007

Nu har jag varit nere i Paris och tafsat på Andreas blogg igen:


En dag med DN

Jag undrar verkligen hur dom där ”En dag med…”-reportagen i DN funkar. Ni vet, vi får följa nån kändis under en dag och vid olika klockslag veta vad hon eller han gör just då. Alla som är med verkar så lyckliga och intressanta. Så perfekta härliga liv med en perfekt härlig balans mellan jobb och familj, mysiga arbetsplatser, trevliga vänner och spännande fritidsaktiviteter. Om man vet att DN skall kartlägga ens hela jävla dag så är det väl klart att man bokar teaterbiljetter och köper hem en näringsriktig frukost fort som fan. Man får liksom lägga ångesten åt sidan för en dag. Och allt annat som kan verka ofördelaktigt.10.30: En av Leif GW Perssons allra största hemorrojder spricker under ett besök på toaletten och vi tvingas trösta honom i två timmar. Han gråter sig till sömns på soffan i arbetsrummet. 12.00: Leif vaknar plötsligt upp och meddelar att han har bokat bord på Operakällaren för en lunch med gammal klasskompis från universitetet. Klasskompisen dyker aldrig upp.14.15: Den dagliga promenaden runt Årstaviken ödeläggs när Leif utan förvarning tar av sig på överkroppen och kastar sig i det nollgradiga vattnet. Vi tvingas med hjälp av en förbipasserande joggare dra upp honom då han drabbats av panik nästan omgående. När vi frågar Leif varför han hoppade i svarar han kryptiskt; "jag är ett offer, min kropp endast ett skal, som en fisk jag vägrar att byta åsikt." 17.30: Leif tar en taxi till Dramaten. Han är märkbart berusad vid ankomsten. I foajén stöter han ihop med Elisabeth Tarras-Wahlberg. Han frågar om dom inte bara skall skita i alltihop och åka hem till Drottningholm och knulla. Hon svarar att hon inte bor på slottet. Leif säger att i så fall kan hon dra åt helvete. Han lämnar Dramaten och försvinner bort längs Strandvägen. http://andreasjakob.blogspot.com/
Vi ses nästa sommar..

Nu börjar vi nå botten på nedmonteringen av sommaren!
Sitter på Cinderella II på hennes näst sista tur för säsongen på väg till stan. Internetmottagningen ombord är hur bra som helst och det blir några sköna timmar med fika och goda vänner innan man stiger av vid Nybrokajen.
Undrar hur det ska kännas att komma till stan igen? Det var ju flera månader sen! Hur bär man sig åt i storstan egentligen? Vad har man på sig egentligen? Piffiga skor med liten klack? Kör man fortfarande vänstertrafik?
Litet "sentimental journey" är det ju.. säsongsavslutet. Låter inte vår kapten också litet sorgsen när han säger i högtalarna: " Vi ses nästa sommar.."
F o m nu blir det bussen från Stavsnäs.
Så där lagom kul..att färdas halva vägen på hjul.

lördag 15 september 2007

Snart oktober:







Cinnober

Lyssna!
hur vinden viner i våra öron
Hör! hur de torra löven krashar under våra steg
Vidga dina näsborrar! och dra in doften av sommar
som förmultrar..
Känn! ditt leende som redan stelnat i väntan på höstdagjämningen..

Förundrade över den klara luften i oktober
Årstiden med de skarpa konturerna i cinnober
I purpurljung och gula löv vi står tysta - du och jag:
"Vi måste älska nu - nu när det fortfarande är
idag.."
Förlänga sommaren innan
tiden gör historia av allt..
Nu innan vintern hotar, och allt blir isande och kallt
I höstens sköna, förledande symfoni i cinnober
Uthärdar vi dess smärtsamma passionsdrama i oktober..

Pia Ehrenpreis