Nu har jag varit nere i Paris och tafsat på Andreas blogg igen:


En dag med DN

Jag undrar verkligen hur dom där ”En dag med…”-reportagen i DN funkar. Ni vet, vi får följa nån kändis under en dag och vid olika klockslag veta vad hon eller han gör just då. Alla som är med verkar så lyckliga och intressanta. Så perfekta härliga liv med en perfekt härlig balans mellan jobb och familj, mysiga arbetsplatser, trevliga vänner och spännande fritidsaktiviteter. Om man vet att DN skall kartlägga ens hela jävla dag så är det väl klart att man bokar teaterbiljetter och köper hem en näringsriktig frukost fort som fan. Man får liksom lägga ångesten åt sidan för en dag. Och allt annat som kan verka ofördelaktigt.10.30: En av Leif GW Perssons allra största hemorrojder spricker under ett besök på toaletten och vi tvingas trösta honom i två timmar. Han gråter sig till sömns på soffan i arbetsrummet. 12.00: Leif vaknar plötsligt upp och meddelar att han har bokat bord på Operakällaren för en lunch med gammal klasskompis från universitetet. Klasskompisen dyker aldrig upp.14.15: Den dagliga promenaden runt Årstaviken ödeläggs när Leif utan förvarning tar av sig på överkroppen och kastar sig i det nollgradiga vattnet. Vi tvingas med hjälp av en förbipasserande joggare dra upp honom då han drabbats av panik nästan omgående. När vi frågar Leif varför han hoppade i svarar han kryptiskt; "jag är ett offer, min kropp endast ett skal, som en fisk jag vägrar att byta åsikt." 17.30: Leif tar en taxi till Dramaten. Han är märkbart berusad vid ankomsten. I foajén stöter han ihop med Elisabeth Tarras-Wahlberg. Han frågar om dom inte bara skall skita i alltihop och åka hem till Drottningholm och knulla. Hon svarar att hon inte bor på slottet. Leif säger att i så fall kan hon dra åt helvete. Han lämnar Dramaten och försvinner bort längs Strandvägen. http://andreasjakob.blogspot.com/

Vi ses nästa sommar..

Nu börjar vi nå botten på nedmonteringen av sommaren!
Sitter på Cinderella II på hennes näst sista tur för säsongen på väg till stan. Internetmottagningen ombord är hur bra som helst och det blir några sköna timmar med fika och goda vänner innan man stiger av vid Nybrokajen.
Undrar hur det ska kännas att komma till stan igen? Det var ju flera månader sen! Hur bär man sig åt i storstan egentligen? Vad har man på sig egentligen? Piffiga skor med liten klack? Kör man fortfarande vänstertrafik?
Litet "sentimental journey" är det ju.. säsongsavslutet. Låter inte vår kapten också litet sorgsen när han säger i högtalarna: " Vi ses nästa sommar.."
F o m nu blir det bussen från Stavsnäs.

Så där lagom kul..att färdas halva vägen på hjul.