"Gnocci a salsa di tartufo" beställer vi glatt och optimistiskt på La Cantina i Castiglione de Lago som ligger som en hel medeltidsborg vid den stora italienska insjön Trasimeno.
Kyparen och förmodligen ägaren, är stilig och lång och vi konstaterar bägge en smula besvikna att det nog är hans lilla 5-åringe son sitter bakom disken och leker med krogens dator.Vi skulle bägge nog inte haft något emot att ha "chans" på honom. (Inte sonen alltså! Men han kunde kanske ingå i paketet, sötnosen.)
"Gnocci?" repeterar därpå kyparen/ägaren/snyggingen.
Han härmar oss litet roat och litet turistföraktfullt.
Vi har uttalat det som: Gnokki. Rätt och slätt.
Sen rätar han på sig och liksom tar sats och frustar fram:
"Nnnjocki"
Nasalt ända in i pannan som någon slags resonansbotten. Utdraget. Nnnnjocki ska det vara. Nu har vi det. Och ni. Gnokki kan slänga sig i väggen. Öva: "Nnnjocki" . Bra! Nnnnnnj..
Sen beställer vi spagetti a la vongole i alla fall. Alldeles för jobbigt för pollensnuviga svenskor i vårblommande Umbrien att beställa
nnnnndjocki just idag..
PE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar