Renovering av Seglarresturangens fasad har pågått hela hösten.
Än blommar rosorna på ön..
Sandhamnssommaren övergår långsamt i höst;
F.Ö:
Långt härute i skärgårdsbrisen
Det finns en rolig hemsida som samlar på autentiska "Arga Lappar!"
..inför avfärden till Sverige intas på Reagan Airport - eller the National Ariport som Washingtonborna helst kallar flygplatsen som ligger mitt i Washington. Maine lobster!
Och så: ca 24 timmar (via stop i Phildelphia på 4 timmar, 8 timmar över Atlanten, stop i Munchen på 2 timmar) senare siktas Ölands södra udde i strålande sol! Hela skärgården ligger glittrande nedanför..Inte så dumt! Grämer mig bara att jag inte satt på andra sidan så jag kunnat vinka till Gotland denna klara strålande dag att återvända till Sverige efter 1 5 månader. Man kan inte få allt! :-) Hemma!
..jag får ett sånt där rasande habegär. Sånt försvinner ju successivt med åren.. Men jag fick det faktiskt när jag såg den här pastellen i ett skyltfönster i Georgetown häromdagen. Parkerade min cykel och stod förstummad och tittade på denna fransman?? med de buskiga ögonbrynen och tricolormössa som kunde varit från den franska revolutionens dagar. Målningen - av okänd konstnär - var från första hälften av förra seklet (minns nu inte exakt vad det stod för årtal) och förvånansvärt fräck och modern men alldeles på tok för dyr för att ens fundera på! Men ett foto kan man ju alltid ta! Och åka hem och smygmåla av den istället! Alltid smakar det litet fågel!
Efter att ha studerat matsedeln lyfter man blicken och tittar på grannens rygg framför sig och beslutar sig raskt för att beställa en sallad istället för den där mumsiga hamburgaren man spetsat sig på. Det är mycket synd om denna person, givetvis, men man skulle nog behöva låna honom - bara litet - sätta honom framför sig vid matbordet i några månader. I ren och skär egoism. Tror faktiskt att det skulle fungera bättre än all Nutrilett i världen. Jag lider med honom förstås, men det är inte precis någon aptitretare i man har i synfältet under stundom härborta i USA - "biggest and best in the world; " - beklämmande, och alldeles alldeles för ofta..
Så fick han då äntligen Nobelpriset i litteratur, ungdomsidolen och snyggingen och den sinnliga extasens författare, Le Clèzio! Han var vår rebell och innovatör och globetrotter och producerade massor med svår litteratur som man slurpade i sig på 60-talet. Antar att det egentligen inte var så många som läste honom då med visst hängde vi på Bäckahästen och BT och Gazell Jazz club och diskuterade Le Clézio och Francoise Sagan med Jompa Messingen i högsta hugg. Ändå! Vissa hade förstås klämt i sig The Interrogation Le Procès-Verbal - hans första roman som han skrev när han var 23 och som han fick Prix Goncourt för! Underbarnet!( Kanske diggade man honom mest för att han var sååå häftig! Och verkade vara en Frankrikes egen Ung Rebell.. Handen på hjärtat.) Långt innan man kände till Michel Foucault och Genet och andra spännade tidsfenomen. Jag läste faktiskt om The African förra året - en smärtsam liten berättelse om hans far som var doktor i Afrika och som han var åtskild ifrån under långa perioder. Precis som Doris Lessing som fick litteraturpriset förra året har han starka band till Afrika. (Mauritius och Nigeria) I Afrikanen : porträtt av en far, berättar han om hur han som 8-åring efter kriget gör den långa resan till Nigeria, där han för första gången träffar sin far som länge arbetat som läkare i den afrikanska bushen. | |
