Woops!

Så fick han då äntligen Nobelpriset i litteratur, ungdomsidolen och snyggingen och den sinnliga extasens författare, Le Clèzio! Han var vår rebell och innovatör och globetrotter och producerade massor med svår litteratur som man slurpade i sig på 60-talet. Antar att det egentligen inte var så många som läste honom då med visst hängde vi på Bäckahästen och BT och Gazell Jazz club och diskuterade Le Clézio och Francoise Sagan med Jompa Messingen i högsta hugg. Ändå! Vissa hade förstås klämt i sig The Interrogation Le Procès-Verbal - hans första roman som han skrev när han var 23 och som han fick Prix Goncourt för! Underbarnet!( Kanske diggade man honom mest för att han var sååå häftig! Och verkade vara en Frankrikes egen Ung Rebell.. Handen på hjärtat.) Långt innan man kände till Michel Foucault och Genet och andra spännade tidsfenomen. Jag läste faktiskt om The African förra året - en smärtsam liten berättelse om hans far som var doktor i Afrika och som han var åtskild ifrån under långa perioder. Precis som Doris Lessing som fick litteraturpriset förra året har han starka band till Afrika. (Mauritius och Nigeria) I Afrikanen : porträtt av en far, berättar han om hur han som 8-åring efter kriget gör den långa resan till Nigeria, där han för första gången träffar sin far som länge arbetat som läkare i den afrikanska bushen.
Eftersom jag sitter i köket i Washington och passar bebis hinner jag inte skriva mer men här en länk om "Le Clézio" och hans spännande, produktiva och cosmopolitiska liv och författarskap.. Vi som var med då i bohemesvängen och den inledande hippieeran och diggade, hurrar idag!Jag får väl försöka ila hem till Sverige till den 10 december och stå i snögloppet på Konserthustrappan och vinka..Tyvärr konstaterar jag att nästan alla hans böcker är slut på förlagen. INNAN Nobelpriset! Nu lär det vara fart på tryckpressarna!!
PE