“It looks pretty ugly down the road,”

"A crisis ill-suited in advanced economies."

..said Simon Johnson, an economist at the Massachusetts Institute of Technology and a former chief economist of the International Monetary Fund who specializes in financial crises. “Everybody is going to get caught up in this.”

The global nature of the crisis and its growing collateral damage ought to galvanize countries to work together to fashion a concerted response, Mr. Johnson said. There is a chance to do that this week, with dozens of finance ministers and central bankers converging on Washington for the annual meetings of the I.M.F. and the World Bank.

The trouble is, these institutions no longer have the resources or authority to lead such an effort. The I.M.F., which played a central role in the Asian crisis, has been relegated to the sidelines this time — its credibility tarnished by that episode and its skills ill-suited to a crisis in advanced economies. These days, it mainly issues lonely warnings about the impact on developing countries.
( NYT, 6 October 2008: "Global Fears of a Recession Grow"
By Mark Landler)

October..

..shadows are getting longer..

..the race for the presidency is escalating - and the color of the
Washington canopy above is gradually changing..

..the insects are racing too..

..preparing for hibernation?

..and the seeds of the plants are prepared to take off for fields further away..
So am I. I am now looking for flights to California. I long to go back to San Francisco where I lived once. Around 40 years ago.To see what it is like today. To see if my house on Russell street in Berkeley is still there. And the roses I planted in the garden.The Peace rose. I lived there during the days of Peace and Love; in the true hippie era. The era of the Viet Nam war, of student protests, of grooving in Golden Gate Park, of police brutality, of the Black Panters, of Haight-Ashbury days and of concerts with Janis Joplin..
A nostalgic trip in October when the shadows are getting longer and our days increasingly shorter..

Sunday..

...and it is a glorious summer day for a walk in Washington over Rock Creek park..
Lunch at Bistrot Du Coin, Connecticut Ave

Live music at Du Point Circle..

A game of chess in the Circle park..

..and the Metro back home. Feet aching!
..and back home to darling Thalia!

Bamboo weeding..

Today, we finally attacked the bamboo that is attacking us.. It threatens to undermine everything with its forcefull roots and is slowly creeping into the neighbour´s garden..It actually acts like an attacking army. So it was a Saturday in Washington of bamboo chopping, tearing up roots, getting badly bitten by clouds of mosquitoes living in the thickets..

While chopping the bamboo I kept thinking of the many uses of this strong plant I have encountered in many parts of the world. And about it´s multitude of values:

• Bamboo produces 14 tons of "wood" an acre. The leading U.S. wood producing tree, Southern yellow pine, only grows 8 tons.
• Bamboo is the plant for carbon abatement as the plant can store “four times the CO2 of a stand of trees of similar size”
• Bamboo's porous fibers make a cloth that breathes, is a soft subsitiute for silk and National Geographic Magazine says “this upstart fabric may someday compete with King Cotton.”
• You can't eat a tree but you can eat bamboo. Bamboo shoots can be eaten raw or cooked if you "pop them off underground, just before they emerge from the dirt."
  "The cane the world can lean on" is an interesting article I found in The New York Times. If you are interested, it just might be useful reading..
  I just had to publish this pix of the gorgeous panda grubbing up some of his 40 kg of bamboo/day I took the other day at the Washington Zoo !
  

Fördelar och bakdelar..

En fördel med att komma till USA är bl a att man plötsligt känner sig så himla snygg och smal! Man liksom växer på längden så att säga.. En nackdel är dock att dom måste ha leg på apoteket för den enklaste receptfria allergimedicin som jag skulle köpa häromdan eftersom Washington är jättejobbigt även för en som inte har allergi. Fukt och mögel är som värst här och i New Orleans. Jag höll på att få spel inne på apoteket The Pharmarcy när jag nu skulle handla. Man ville ha legitimation och tittade på mig precis som jag skulle omvandla det önskade allergipulvert till något slags sprängmedel med fara för liv och lem enligt recept från skumma sidor på internet från länder med mycket sand i öster...
Hade bara svenska körkortet med mig. Men se det dög inte. Man skulle ha pass! Inte f-n går jag omkring med mitt pass på stan. Jag visade då mitt svenska, mycket uppskattade personnummer, printat på körkortet.Expediten tittade på mina siffror som så härligt bevisar att jag existerar här på jorden, med en min som om de vore hämtade från den där svarta brickan man hänger om halsen i USA när man plåtar nyarresterade fångar. Hon ruskade med tydligt visad avsmak på sina svarta rastaflätor så glaspärlorna häri rasslade. "Nej! Ingen allergimedicin! Du måste ha amerikansk ID!" Hon ändrar inte en min. "Men jag är ju inte amerikansk" genmälde jag och höjde rösten en aning."Jak varra micke´ansvårsful svensk." Försökte skämta. Ingen reaktion. "Ser jag ut som ett mentalfall kanske?" ilsknade jag till. Högre. Alla vände sig nu om. Jag började långsamt koka. Allergibesvären var vid det här laget minimerade till en flickfis i Sahara.Stroke låg nu klart närmre till hands.
DÅ såg hon faktiskt ut som hon nickade. Just det. Nickade. Just i detta läge.
Då gick jag ut. Rasande. När jag inte kan kontrollera mig själv längre är det bäst att snabbt lämna. Med tanke på en del dåliga tidigare erfareneter.. Ögonen fortfarande röda. Personnumret och jag intakta. Snörvell.
Men....jag känner mig ju ivarjefall litet smal!
(F ö: Bilden konstruerad i Photoshop i ärlighetens namn! Utan minsta ansvarsfullt angivande av personnummer!)

Konstgjord andning..

Omslaget " Downward Mobility" av Eric Drooker på The New Yorkers sista nummer för september 2008 i en tolkning av krisen som startade på Wall street och spred sig över världen.
En rekordstor publik väntas ikväll när vicepresident­kandidaterna Joe Biden och Sarah Palin möts i sin första och enda debatt före valet om en månad. USA kommer nästan att stanna i kväll när amerikanerna bänkar sig framför TV för att skärskåda dem bägge. Just som det framkommer att en del framstående ­konservativa nu tagit avstånd från Palin. (Undrar hur hon känner sig idag - curlingmorsan från Alaska? Jag kan inte säga att jag avundas henne! Miljarder tittare kommer att nagelfara och kommentera allt från minsta gest, analysera ordval och minsta osäkerhet i framförandet fram till valet av frisyr och färg på läppstiftet..)
Senaten har nu röstat fram Vita Husets förslag till räddningsaktion med 74 mot 25 ( bägge partierna är eniga här) att köpa ut s k "troubled securities" för att undvika en ekonomisk katastrof. Men om man lyssnar på radion höjs alltfler röster för att denna typ av ekonomisk konstgjord andning är av ondo: "Låt bankerna vänja sig att ta ansvar för för sina ekonomiska handlingar.. se hur det gick i Japan en gång i tiden när landets regering gjorde samma sak..
Men sannolikt kommer räddningsplanen eller "the bailout plan" som det kallas här att röstas igenom på fredag. Washington håller just nu andan.. och omvärlden. Ett ovanligt spännande val ligger framför oss om en månad ur många aspekter..
Under tiden kan vi nöja oss med:
¤ att betrakta mannen ovan från Wall street som är på väg att steppa ner i det mörka katastrofhålet. Förvissad om att regeringen har ett gigantiskt mjukt skyddsnät därnere som kan ta emot honom så han landar på fötterna..
¤ eller kolla in Sarah Palins läppstiftsfärg på TV i kväll..

PE

Oh, America..

..tänk om man hade det så här i Sverige! När vi handlar på Whole Foods Market - en härlig stor matvaruaffärskedja här i Washington med mycket organisk bra mat - så betalar man i kassan, får en bricka med nummer på, går ner i parkeringsgaraget som är gratis för shoppare och lämnar sin nummerbricka och får dom tunga kassarna inlastade i bakluckan av denna vänliga gentleman. Precis när man är som mest trött och slut och hungrig och svettig (det är hett och fuktigt i Washington nu) så finns han där för den där extra "knuffen" som gör att man orkar ta sig hem och lasta ur, lasta av, lasta in etc! Suck och hurra!
Jag bara måste ta en bild på honom!

For Thalia

"May the Sun
bring you new energy by day.

May the Moon
softly restore you by night.

May the rain
wash away your worries.

May you walk
gently through the world

and know it's beauty
all the days of your life"

Apache Blessing

Försiktigt öppnar vi dörrarna..

..för att ta emot gäster på 29:de gatan. Det har nu gått 3,5 veckor sedan lilla Thalia föddes - man är ju litet försiktig i början med nyfödda bebisar vad det gäller att ta emot gäster. Här är det Sandra från vår ambassad här i huvudstaden med Thalia i famnen och Tove som varit i Washington på konferens som nu är på väg hem till Tunis, som kommer och gratulerar under söndagen till tillökningen av den lilla familjen.
Det är fortfarande hett och känns tropiskt här i Washington med hög luftfuktighet, åska och häftiga regnskurar mellan solglimtarna. Inte tillstymmelse till höstkänsla här heller..
Och lilla Thalia växer så det syns från en dag till en annan!

Saturday shopping in Georgetown

I just love strolling around in Georgetown. (Or riding my bike there). We went down for some shopping on Saturday afternoon and listened to outdoor jazz and enjoyed the buzzing and friendly ambiance of this picturesque Washington neighbourhood.. and not to mention all the shops and boutiques! I discovered that they even has a H&M there. (with boring dull clothes I am sorry to say!!)

Georgetown is a bit of Amsterdam and a bit of Stockholm Old Town
and the houses are often San Francisco-style..

Georgetown is often mentioned as "up-scale" and hip with small boutiques, fashionable resturants and a buzzing student life.. Here we pay a Saturday visit to the famous French Bakery to buy bread..Malcolm who lived in Georgetown for five years seems to know everybody around..

Outdoor jazz off M street. And a nice place to enjoy an ice cream and some live jazz..
GEORGETOWN - True, this famously upscale quarter of Washington is unabashedly commercial, a bastion of designer shops, trendy eateries and urbane bars and clubs. It is a less hurried, less congested and more quietly textured version of the capital.
Georgetown is its oldest neighborhood.. It is a definitive getaway town — actually the oldest Washington, D.C. neighborhood, northwest of the city. It’s historic, picturesque, upscale, lively and filled with great shopping, dining and sightseeing opportunities. No malls — just great storefront shopping on a number of streets.
Lots of famous people lives - and lived - in Georgetown. Here is a photo I found of
Jackie Kennedy relaxing in her Georgetown home.
First, Georgetown was a slave port. Later, it was a thriving center of black life. Today, it's a virtually all-white enclave. Why?
But let´s not forget: there were neither blacks nor whites in Georgetown -- then known as Tahoga -- before British settlers came ashore around 1696. It was a peaceful village inhabited by the Nacotchanke Indians. Straightforward facts and precise dates of Georgetown history are difficult to establish; much of the subject is undocumented, and accounts differ.