- right in the middle of the dark and stormy Baltic!!Boooooooh!
And to drink this healthy beverage from a beautifully decorated cup..
The English are so skilled in creating those lovely cups. This (above) is a Royal Albert cup.
And this a "Royal Swan"
And this is "Charlotte".
And this is the Bavarian Rose. They are all very romantic and feminine and I have a hard time imagine Prince Albert drinking from his cup above ( with his little finger raised??) They can all be found and ordered from www.tableandhome.com
Marvellous, aren´t they?
Den översta är en antik buktalardocka blev litet förälskad i på en antikauktion jag besökte en gång. Och minns så här ungefär. (Undrar vad den gick för? Hade så gärna velat ha den!) Den andra dockan måste vara från första hälften av förra seklet. Bullkindad och "Gretchenaktig". Målad efter en docka jag hade en gång som kom från Tyskland och hette Gisela. Som hade tennisracket, läderskor och smycken och stickade vantar och annat lyxigt tillbehör..Tyckte egentigen aldrig om den dockan. Den var för fin för mig och man kunde liksom inte riktigt leva upp till att vara en sån "tjusig frökens" mamma när man var 8 år..
Vaknade upp denna måndagsmorgon med målarlust! Höstens färger inspirerar!
Sandhamnssommaren övergår långsamt i höst;
F.Ö:
Det finns en rolig hemsida som samlar på autentiska "Arga Lappar!"

..inför avfärden till Sverige intas på Reagan Airport - eller the National Ariport som Washingtonborna helst kallar flygplatsen som ligger mitt i Washington. Maine lobster!
Och så: ca 24 timmar (via stop i Phildelphia på 4 timmar, 8 timmar över Atlanten, stop i Munchen på 2 timmar) senare siktas Ölands södra udde i strålande sol! Hela skärgården ligger glittrande nedanför..Inte så dumt! Grämer mig bara att jag inte satt på andra sidan så jag kunnat vinka till Gotland denna klara strålande dag att återvända till Sverige efter 1 5 månader. Man kan inte få allt! :-) Hemma!
..jag får ett sånt där rasande habegär. Sånt försvinner ju successivt med åren.. Men jag fick det faktiskt när jag såg den här pastellen i ett skyltfönster i Georgetown häromdagen. Parkerade min cykel och stod förstummad och tittade på denna fransman?? med de buskiga ögonbrynen och tricolormössa som kunde varit från den franska revolutionens dagar. Målningen - av okänd konstnär - var från första hälften av förra seklet (minns nu inte exakt vad det stod för årtal) och förvånansvärt fräck och modern men alldeles på tok för dyr för att ens fundera på! Men ett foto kan man ju alltid ta! Och åka hem och smygmåla av den istället! Alltid smakar det litet fågel!
Efter att ha studerat matsedeln lyfter man blicken och tittar på grannens rygg framför sig och beslutar sig raskt för att beställa en sallad istället för den där mumsiga hamburgaren man spetsat sig på. Det är mycket synd om denna person, givetvis, men man skulle nog behöva låna honom - bara litet - sätta honom framför sig vid matbordet i några månader. I ren och skär egoism. Tror faktiskt att det skulle fungera bättre än all Nutrilett i världen. Jag lider med honom förstås, men det är inte precis någon aptitretare i man har i synfältet under stundom härborta i USA - "biggest and best in the world; " - beklämmande, och alldeles alldeles för ofta..
Så fick han då äntligen Nobelpriset i litteratur, ungdomsidolen och snyggingen och den sinnliga extasens författare, Le Clèzio! Han var vår rebell och innovatör och globetrotter och producerade massor med svår litteratur som man slurpade i sig på 60-talet. Antar att det egentligen inte var så många som läste honom då med visst hängde vi på Bäckahästen och BT och Gazell Jazz club och diskuterade Le Clézio och Francoise Sagan med Jompa Messingen i högsta hugg. Ändå! Vissa hade förstås klämt i sig The Interrogation Le Procès-Verbal - hans första roman som han skrev när han var 23 och som han fick Prix Goncourt för! Underbarnet!( Kanske diggade man honom mest för att han var sååå häftig! Och verkade vara en Frankrikes egen Ung Rebell.. Handen på hjärtat.) Långt innan man kände till Michel Foucault och Genet och andra spännade tidsfenomen. Jag läste faktiskt om The African förra året - en smärtsam liten berättelse om hans far som var doktor i Afrika och som han var åtskild ifrån under långa perioder. Precis som Doris Lessing som fick litteraturpriset förra året har han starka band till Afrika. (Mauritius och Nigeria) I Afrikanen : porträtt av en far, berättar han om hur han som 8-åring efter kriget gör den långa resan till Nigeria, där han för första gången träffar sin far som länge arbetat som läkare i den afrikanska bushen.
Kikade in på the Pottery Barns fina heminredningsaffär på Clarendon Boulevard nere i Virginia idag för att köpa några stora doftljus till lyktorna på terrassen. Det var ännu en kanonvarm dag i Washington med hög luftfuktighet som kändes snudd på tropisk.
På the Pottery Barn hade man redan dukat upp med höstens färgskala - så voilà - här några bilder av hösttendenserna i färgskala à la USA..
Och man hade luftkonditioneringen på av fulla muggar för att annars är det inte precis lätt att skapa höststämning kan jag tänka.. Hur höstiga och mustiga färgerna än är..Och sen håller man på att planerar för nästa stora högtid här i USA - halloween. Det har fullkomligt svämmat över med oranga pumpor i blomsteraffärerna i veckor nu.
På Pottery Barn vill man ven kränga ljushållaren "the skull" med Jolly Rogerdödskallar inför halloweenhögtiden. Men suck..Inte skull(e) jag vilja ha dom på matbordet precis. För mig är detta mer Mexico och landets Dia de los Muertos, de dödas dag, som än i dag behållit aztekernas ritualsymboler med bl a dödskallar - och andra dödsbesvärjande symboler av groteskt slag..The global nature of the crisis and its growing collateral damage ought to galvanize countries to work together to fashion a concerted response, Mr. Johnson said. There is a chance to do that this week, with dozens of finance ministers and central bankers converging on Washington for the annual meetings of the I.M.F. and the World Bank.
The trouble is, these institutions no longer have the resources or authority to lead such an effort. The I.M.F., which played a central role in the Asian crisis, has been relegated to the sidelines this time — its credibility tarnished by that episode and its skills ill-suited to a crisis in advanced economies. These days, it mainly issues lonely warnings about the impact on developing countries.
( NYT, 6 October 2008: "Global Fears of a Recession Grow"
By Mark Landler)
..the race for the presidency is escalating - and the color of the
..and the seeds of the plants are prepared to take off for fields further away..
...and it is a glorious summer day for a walk in Washington over Rock Creek park..
Lunch at Bistrot Du Coin, Connecticut Ave

