fredag 29 augusti 2008

I morse..

..började jag plocka ihop saker jag ska ha med mig till Washington nästa vecka. La fram nallar och litet annat som jag tycker att mitt lilla nya barnbarn ska ha..Saker jag har kvar som hennes far hade för ca så där 35 år sedan..Det blir mycket minnen som poppar upp när man rotar i sina gamla skrymslen..
Överallt hemma finns små vråar av minnen..
Dockan här ovan stod bland många andra på en marknad på Bali och "bara ville hem till Sandhamn"
. De gamla trädocksparet högre upp är gjorda efter 1700-tals modell och in handlade tillsammans med 100 stycket liknande på Frankfurtmässan. Dom sålde jag sedan per postorder över hela Sverige efter en liten blänkare i Sköna Hem. Medicinskåpet som dom sitter i, luktar fortfarande kamfer, har jag fyndat på marknade i gamla Antibes och tagit med mig i handbagaget..

En äkta Peter Rabbit i porslin hänger i en snösko från den kanadensiska armén. Kaninen är från den tid jag jobbade med Inger som då hade importen av alla Beatrice Potter prylar och djur till Sverige. Bredvid hänger en liten mademoiselle i landskapsdräkt från Savoyen.
Kitch är kul! Hittade detta lilla tilltufsade Jesusbarn i grovsoporna i Saltsjöbaden för många år sedan och kunde bara inte låta denna lilla gipsbebis ligga kvar och lida...Jag modellerade fram nya fötter (himla pill med tårna minns jag) och sen fick den ny färg - och nu hänger den där i min trapp..
Storken som berids av en trädocka sålde jag i min affär precis som grisen under gardinen. Den har en vridbar knorr. Regniga dagar som denna pekar knorren ledset nedåt..
Det är klart - bor man i skärgården samlar man på båtar. Stora och små. Kitchiga och tjusiga..
Jag har bra plats för dom uppe under taket. Och förstås: Var och en har sin historia..

2 kommentarer:

  1. Låter som du har lite mysigt i packningen. Lycklig resa! Hör av dig innan du åker. Såg förresten att stumpan följer din blogg.
    Stor Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, det är kul.Lustigt att inte veta hur länge man blir borta. Litet svårt att packa. Kanske vidare så småningom till California och Vancover..Ja, det var kul att höra från Renee! Jag vände bara mellan två tåg! OM jag hade vetat att hon var där just då! Jag ringer - hela nästa vecka i stan! Kramar, Pia

    SvaraRadera