Sandalerna

Min älskade kommer och medan han tar av sig sina lädersandaler markerar han gränser i mitt rum med sin vällukt. Han sträcker ut handen och sätter båtar på drift i min kropp. Han planterar träd med sav och löv. Han vilar ut en stund från sin trötthet vaggad till sömns av en lätt förhoppning. Han har med sig apelsiner till mig. Med mig delar han intervaller här i livet. Och far sin väg. Kvar står, bortglömda som i en dröm, två vackra lädersandaler.. Inget hade min älskade att säga mig. Han kom. Han har bott i mitt land jag vet inte hur länge. Det är underligt att han trivs och ändå bryter upp. Han återvänder med doften från ett annat land. Han återvänder med fotstegen hos en som ingen brådska känner.

Paula Tavares, 1957 Angola
(ur: I fikonträdets skugga - angolansk lyrik tolkad av Arne Lundgren)