OK. Lika bra att erkänna! Jag är en sån där snäcksamlartönt. (Nästa steg är väl att sitta på bänk och mata duvor!)
Den stora, rosa högst upp hittade jag i Mombasa/Diani Beach för evigheter sen. Den bredvid till höger är en abalone från Goda Hoppsudden. Den bedårande längst ner t v är från Mocambique och den lilla röda minisnäckan hittade jag i Nicaragua på Pacifickusten. Fossilerna är från gotländska stränder..
Alla snäckorna bär var och en ett minne. Min snäckhylla börjar definitivt bli för liten. Både minnen och snäckor börjar bli för många. Övermäktiga. Dom får inte plats längre. "Trångt i huvudet," ska jag säga..
På datorn kan man enkelt trycka "delete" för att radera när hårddisken blir för full..
Men något svårare är det att göra sig av med en snäcka med tillhörande minnesbild av en doft från ett hav, en annan kontinent, sanden under bara fötter, skratt i månsken vid Indiska Oceanen, palmerna, människor, ljud - kanske en hel slinga av händelser för evigt förknippad med just den lilla snäckan man hittade och smugglade ut i resväskan väl inlindad bland kangor och vackra tygstycken från någon färgglad marknad någonstans långt borta i en helt annan del av världen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar