![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhR3EIJBUQEP3cWrIYMFPx7NxGVz6NSHE9Izd2aGVH1raOUMqHvOS0N1DtoqgsJMrwxsMzpBqPW46BW5pym8lYxPHXqG9D3DZcRTpS7P-sUwGejNha7FQWF_4_VoFr1Q_RsYijnzcQ-pw/s320/attemptig+the+impossible+Magritte.jpg)
Det var blicken. Het och glödande. Alla såg den. Den tidiga förälskelsen i reflekterad i en brinnande, glittrande blick. Själv märkte hon inget förrän hon under vintern tittade på en snödriva och konstaterade att blicken smälte två djupa hål i den. Smälte snön.
Flera år senare avslöjade hon sig igen när hon stod med tungan fastklibbad i straffsats mot en isig lyktstolpe - den tunga som en gång sagt "Ja" till den kärlek som en gång fick blicken att brinna.
Men den värmen hjälpte ju tyvärr inte längre..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar