Mitt i smeten..

Så här i elfte timmen (av hans presidentperiod) - har jag faktiskt litet koll på president Bush.
När han sticker någonstans på morgonen eller när han kommer hem till Vita Huset på kvällen.
"Hemskt vad han är sen i kväll" säger vi och häller lakoniskt upp en skvätt Peuilly-Fumé till i glaset där vi sitter på terassen.."Och han som stack så tidigt i morse.."
"Ska det vara en droppe till?"
"Ser ut som han varit hos vicepresidenten en sväng.." kan det t ex låta.
Det är nämligen så att jag/vi bor just i/under presidentens helikopter "high-way" till Vita Huset i Washington. Bor alltså precis just där helikoptern förbereder sig att gå ner på Vita Husets gräsmatta. Och Richard B. Cheneys hus ligger alldeles härintill vid Observation Circle - en parklik väg som är härlig att cykla. Man känner sig liksom litet "mitt i smeten.."
(Väldigt långt från huset i skogen på Trouville, Sandhamn, liksom.)
På TV hettar valdebatten alltmer:
"Six weeks to go.."
Och just nu talar man mycket om "The battle of Virginia; District of Columbias - Washingtons - granne i söder. Virginia är ett traditionellt viktigt republikanskt fäste som inte varit demokratiskt sen Lyndon Johnsons tid. Men nu är det så att Washington expanderar så kraftigt för närvarande att radikala demokrater, studenter och politiker med demokratiska sympatier från huvudstaden "emigrerar" över gränsen (ett stenkast) till Virginia och bosätter sig där istället. Den traditionellt politiska färgskalan förändras alltså succesivt i Virginia och röner ett enormt mediaintresse. Det behövs nu inte så mycket för att Obama ska vinna över denna viktiga delstat i USA från republikanerna. Och kanske därmed kanske också valet om sex veckor.. "Ska det kanske vara en droppe till?
Den som äntligen får det att rinna över.."

I have recieved a blog award!

I just woke up to another sunny and warm Washington morning with birds chirping outside my open window and an abundance of flowers in bloom in the garden below and did the habitual starting-up of my computer.(Before even rubbing the sleep out of my eyes!)
And guess what! I have got a peach award from Umbria! I almost blushed!
Thank you Ingrid at Vita Lenta nel Bel Paese!
See her wonderful blog on her life, living and doings in Umbria of your dreams!
Now I have to create an award myself to hand out to my favourites!
I feel inspired!

Snart ett minne blott..

..brev.
Riktiga brev. Av papper.
Att lägga i byrålådan eller att samla i en ask.
Som man gjorde förr.
Brev som doftar och prasslar.
Inte mail som osynligt och liksom litet kliniskt glider omkring i cyberspace.
Som bara vädjar till ett enda av våra sinnen.

Nej riktiga, äkta brev istoppade i kuvert med vackra frimärken från hela världen..

Med spännande stämplar.. Handstilar och olika alfabeten. Brev och kuvert med litet parfymering, ångande av budskap och förväntningar, hoptotade med svett, kanske tårar,
med läppstiftskyssar och litet extra slick längs klisterkanten.
Kuvert som ibland i sig själva är små rena konstverk..

..som dom här som är skickade från hela världen till en entusiastisk samlare i Portugal..

André har en kärleksfull blogg om sina samlingar med bilder på konstfulla kuvert från när och fjärran. Den heter "Stamptraveler".
Oh, vilken post!

Handlade lyxigt och ekologiskt..

..igår på lördagskvällen i en mataffär som heter "Home grown" på Wisconsin avenue

där all mat är organiskt framställd utan gifter eller besprutningar.

Denna typ av matvaruaffärer växer som svampar här i USA just nu som en reaktion på alla manipulerande med gener och dylikt.

Allt här är svindyrt förstås men vackert och aptitligt presenterat!
Matkorgen vi gick hem med gick på över 400 dollar!
Men då fanns en del exklusiva viner med förstås!

Saxat ur the New Yorker:

Lördag på cykel..

Cyklade hela vägen från norra Washington idag längs floden i Rock Creek Park ner till Georgetown. Det var bara att stå på nerför i tre kvart på cykelväg. Värre uppför trafikerade Wisconsin Ave på hemvägen..

Fika i Georgetown. Hett och strålande sol ute. Iskaffe i muggen!

Väl hemma igen passade jag på att plåta allra första promenaden med röda barnvagnen på lördagseftermiddagen..

Bilder, Washington fredag..

Han ser både snäll och icke-auktoritär ut Abe. Fast man känner sig så liten när man står står där och kikar upp på landsfadern med de stora öronen. Han är inte alls lika skrämmande som vår stora Gustav Vasastaty av Carl Milles som blickar ner på en på Nordiska museet på Djurgården. HAN ser riktigt skrämmande ut!

Jag brukar alltid försöka titta in i så många inredningsbutiker som möjligt för att se vad som är på gång på den fronten. (Gammal yrkesskada!)Skandinaviskt, ljust och gärna gustavianskt ser ut att fortfarande stå sig väl här borta i väst..

USA - landet för veritabla flaggfantaster..

Little boxes in a colorful row-utbud av tidningar till max..

Tunnelbanan i Woodley. Washingtons T-system är utmärkt och fräscht och snyggt. Hur man lyckats bygga en tunnelbana i detta gamla träskland är för mig en gåta..

Har man tur och är rik :-) kan man hoppa in i en glänsade Lincoln limmo som denna i stället för att åka T-bana..Bilparken i Washington är imponerande lyxig. Inga gamla rishögar så långt ögat kan nå..

Herr Panda gläder många barn och vuxna.. Litet Niki St Phalle över denna tycker jag..

Det blommar fantastiskt över hela Washington. Ingen höstkänsla ännu..

Den imponerande kristallkronan i foyén på Merriott där man med fördel kan inta en after-work drink en fredagseftermiddag i Washington DC.

Tre svartvita foton..

Han var träningsredskapens fantastiska föregångare..
Gustav Zander hette den svenske läkaren som uppfann och konstruerade träningsredskap för fysisk-terapeutisk träning redan i slutet på 1800-talet. Han började i Stockholm och blev så framgångsrik att han så småningom öppnade sitt välkända Zander Institute i New York.
Visst är bilden ovan är ovanligt rolig:
Kolla mannens min medan han får magen knådad. Men hmmm..trasslar inte klockkedjan in sig i knådningshantlarna? Och är inte mannen fastbunden i fötterna dessutom? Kan han över huvud taget komma loss ur träningsbojorna? Och vad för funktion fyller spaken som så näpet är riktad mot nedre delen av magen? Finns någon symbolik här?
Hur som helst visar följande sida i bilder hur väl Zanders träningsredskap står sig än idag jämfört med våra supermoderna ..

Italienska bilförsäljare kränger bilar idag
genom att lägga dit halvnakna brudar över motorhuven men här på 50-talet i Texas lovar man på fullaste allvar 1-års förbrukning av Kleenex om man köper den här Pontiacen. Vilket incitament! Vilken köpiver folk måste ha känt! Jag säger bara: Wow! Fotografen heter Bill Wood från Fort Worth, Texas.
Så här skriver Internationa Herald Tribune i maj 2008 om ett av Woods foton:
Made by Bill Wood Jr. (1913-73), a commercial photographer who operated in Fort Worth, Texas, from 1937 to the early 1970s, it is a bland yet curiously affecting image. It conveys hope and optimism, but it seems empty, lonely and anxious.

Top of the Roc:
Och till sist Charles C. Ebbets berömda foto av den avspända lunchrasten på "bygget" Rockefeller Center i New York.

Fashion police?

En tonåring i Florida fick tillbringa natten i fängelse häromdagen efter att ha arresterats av polisen för han visat ca 10 cm av sina boxer shorts under jeansen. Staden Riviera Beach backade upp och stödde en ny lag som genomdrevs i mars som förbjöd "blottande av underkläder". Dock har lagen nu avvisats av en domare som utdömt den som okonstitutionell. Men i flera städer i USA - av det mera konservativa slaget som Dallas,Texas och Atlanta, Georgia, höjer man nu röster för att försöka införa liknande lagar. A fashion police? Pust ..
Stackars Amerika. Det finns väl litet viktigare saker att ta tag i just nu än att hasa upp brallorna på nån hip tonåring härborta i det stora landet i väster..
Jag säger bara: "dada-hink-och-pade"..

Min älskling..

..du är som en ros..
Thalia Aisha 2 veckor gammal och allt väl och helt, helt underbart!